När slutar kriget?

Lyssnar med det så kallade halva örat på nyheterna i bilradion. "En svensk har dödats i veckan i krigets Syrien", säger uppläsaren. "Därmed är sammanlagt sex svenskar dödade sedan inbördeskriget började".

Ingen vågad gissning att dessa sex inte är födda i Sverige? Däremot att de ville åka hem och slåss för sin övertygelse.

Frågan är bara om det var värd priset. Frågan är om detta krig överhuvudtaget är värt sina offer. Våld föder våld; hur tvivelaktig än regimen kan synas ha varit måste förödelsen rimligen vara värre. Samt att vi inte vet hur många av de som kallas rebeller verkligen slåss för att landet ska bli mer demokratiskt? 

Jo, självklart en del; från början kanske en klar majoritet. Men så händer det som alltför ofta händer: Våldet har sin egen inneboende mekanism. De ursprungliga syftena mosas ner i en gegga av hämndlystnad och vedergällningar, kampen lockar till sig alltmer spretiga grupperingasr som sinsemellan kanske inte alls är ense om vad de egentligen vill om kriget plötsligt vore över.  

En del krig kan pågå i de oändliga. Till och med på den mest lokala nivå förekommer de mest segslitna tvister där behovet "göra upp" och "ge igen" aldrig tycks ta slut. Kriget, eller vad man nu ska kalla det, blir sin egen motor.

OK, Hitler hade givetvis blivit svår att bli av med om ingen hade satt sig till motvärn. Det går kanske inte att alltid vända den andra kinden till; jag har själv fått stopp på att bli mobbad genom att till sist gripas av raseri.

Illustrerar dessa tankar med ett foto på den f d fången som guidade oss på Robben Island, fängelset för de som försökte få slut på rasåtskillnaderna i Sydafrika på fredlig väg. Skulle ha och hans kamrater försökt uppvigla till ett väpnat uppror? Hade de nått sina syften långt tidigare i så fall? Och i så fall - hur många offer hade ett sådant korståg hunnit skörda på vägen?