Bilen som blev en kalv
På väg hem från jobbet, klockan ungefär kvart i tolv, en kall höstdag, blötsnön vill nästan lägga sig på framrutan. P 1 sänder ett nytt avsnitt av följetongen "Kupé no 6" av den finska författarinnan Rosa Liksom.
Den utspelar sig någonstans i dåtidens Sovjetunionen och det nämns en bil som tar sig fram på dåliga grusvägar. Bilmärket uttalas "Pabeda", och det låter bekant på något sätt, men ändå inte.
Då kommer jag på det. Vi hade de mest underliga namn på våra kossor och kalvar då jag var liten, det var mamma och jag som hittade på dem tillsammans. Och en av dem hette "Pobeda", alltså med uttalet "o", och troligen hade jag hittat bilen i någon bilbok eller motortidning som någon av storebröderna hade köpt med sig hem.
När jag kommer hem googlar jag. Jodå: Pobeda. Där har vi den. Tre växlar, 50 hk motor, bensinförbrukning 1,35 liter per mil. Tillverkad mellan 1946 och 1958. Samt - namnet på en kalv långt in i den västerbottninska skogsbygden.
Senaste kommentaren
Tror att det betyder att det är oväder eller dåligt före på södra sidan om älven Vi säger ofta oföre och Sörsia men sällan i samma ord Om det är riktigt hemskt väder säger jag Garveril Gertrud i bju
Vi kallade lämmarna för skag Bjurholmsbondska
X9ECP2NG8F www.yandex.ru
Hej
Underbart
Är skelleftebo men via sambos släkt i 35år blivit matad med norsjömål.Tycker det är otroligt viktigt att bevara våra dialekter.