Begreppsförvirring

- Jag ska på Kören nu, och sen ska jag till Elina. Och där får jag fika, säger dottern när hon ringer vid 16-tiden.

- Jaha, konstaterar jag, jag då lär du ju fö bort dig...

- Va??

- Jo jag sa att då föder du dig borta, alltså då verkar du ju inte behöva komma hem och äta nån middag.

- Jaha. Nä det gör jag ju inte. Ja, hej då!

Ett samtal, två människor, två generationer. Ibland får jag för mig att jag börjar verkar svår att begripa. Åtminstone för de som är avsevärt yngre.

Kanske är det så att det här dialektlexikonet jag pysslar med börjar motivera sin existens? Och bäst att även skriva in det här uttrycket "att fö bort sig", då?