Allt jag ser - och inte ser

Råkar se ungefär andra hälften av en tv-repris så långt bakåt som 1971. Det är en mina favoriter från den tiden, den skarpsinnige detektiven Columbo, som löser ett av sina problem.

Jag kommer ihåg som i går hur han kunde vända sig om i en dörröppning på väg ut efter ett till synes harmlöst försök att förhöra en tänkbar mördare. När han kommer på något som han med låtsad artighet börjar: "Oh, sorry, just one more thing..." - och det är just den frågan som vänder hela utredningen till att snärja in den skyldige.

Jag såg nog de flesta Columbo-filmerna. Det fanns inte så mycket att välja på. Tv:n hade fortfarande bara två kanaler. Nu är hela programtablån överfull av serier. "Dramaserier", "faktaserier", "reality serier", "matlagningsserier" osv osv. "Top model Sverige" i 40 avsnitt på TV 3, "Halv åtta hos mig" i lika många på TV 4, "The Big bang theory" i 24 på TV 5, osv osv.

Jag orkar inte bry mig. Det enda jag tittar på i mer än fem avsnitt är - hockeyn. 55 omgångar i grundserien med Skellefteå AIK, därpå minst tolv slutspelsmatcher. I morgon börjar finalen, det kan bli sju matcher men gärna att det är slut efter fyra. Förutsatt att det är vi som vunnit guldet.

Och även om det kan vara en pseudohändelse i skuggan av många andra nyheter - så har det åtminstone hänt här och nu, och det är på riktigt.