Loppistoppen?

Vad minns vi från våra resor? Ofta kanske de udda händelserna och mötena.

Som när vi åker några mil västerut från Sundsvall för att kolla på ett loppis som har fått en helsida i en av ortens turistbroschyrer. Och kommer till ett ställe med några förfallna hus och lider som är sprängfyllda med skräp. Kvinnan som driver loppiset har uppenbart tappat greppet om alla sina hopsamlade och kvarblivna prylar. Allting svämmar över, staplat ovanpå vartannat i hyllor och skåp, i soffor och andra gamla malätna möbler. Dessutom luktar det unket och mögligt i kåkarna och bodarna.

En beklämmande syn. Och tänkvärd. Vad händer om man aldrig vill göra av med sina saker utan tvärtom bara samlar på sig allt mera?

Och hur tidningen kunde släppa till en helsida till spektaklet är svårt att förstå.