Söndagsfrid

Jag växte inte upp i ett religiöst hem. Men att helga söndagen gjorde mina föräldrar, i den meningen att inte arbeta med annat än det helt nödvändiga, dvs att mjöka och utfodra korna och de andra djuren i ladugården.  Något som var mammas syssla, min pappa brukade i stället rka sig och gå på besök hos sin tio år yngre bror Elis på "ansia berget".

Av detta mönster har jag ärvt två saker. Att inte göra mer kraftkrävande kroppsarbete, och luustigt nog även att söndagsförmiddagarna ofta anslås til lproemand med min vän Micke, som för övrigt är tretton år yngre än jag.

Men kratta löv och klippa ner blommor och vissnade kvistar är ok. Liksom att gå på fotboll. Om detta senare skriver jag en snutt under "Sport från Basvägen".