Sparkföre och annat positivt

Vintern kom ju precis innan jul. Kanske ett par decimeter snö, fullt tillräckligt för att inte könnas betungande. Doris och jag tar sparkturer mitt på dagen och föret är mestadels bra. Att kunna åkla spark är en fördel med att bo långt norrut.

En gång, jag tror det också var en jul, åkte M och jag hela vägen från hennes föräldrahem i Storuman till mitt i Barsele, två mil österut längs E 79 Blå vägen. Vi samsades om sparken, försökte sparka i takt, eller att någon av oss fick vila på sitsen emellanåt. Visst var det skönt att komma fram men vi hade klarat det tillsammans.

Sådant som inte blir av  numera. Men hon gav mig ett "presentkort" i julklapp på att skaffa en sparkstötting. Så att vi kan åka i väg med varsin om vi skulle vilja. Och tro oss att orka. Om än inte ett par mil.

Tredjedag jul är för övrigt en bra dag, speciellt om den som i år infaller en lördag. Ingen förväntan att göra någonting alls mer än det man själv vill, om man nu inte har ett arbete som måste skötas även helgtid.

Själv läser jag just nu julklappsbok författad av skidskytten Björn Ferry, en annan Storuman-bo. Återkommer kanske till den en annan gång. Och så såg jag en föreläsning om bipol'är sjukdom på Kunskapskanalen, den handlade om bipolär sjukdom, den diagnos jag själv fick i samband med mina stolligheter 2008.

Stolligt var kanske också beslutet på regeringsnivå att utlysa extraval. Att det nu inte blir av kan väl inte vara annat än förnuftigt. Bara i Västerbottens län sparar man in en extra kostnad på 3 miljoner. För något som det är svårt att se att det kunde leda till något positivt alls.