Glädjen att fixa något

Sviterna efter tennisen sitter kvar. Lock för öronen, ont i svanskotan är väl de tydligaste.

Men lite grann tar jag mig för. Som när raktrimmern inte ville på förmiddagen. Tog i sär den, blåste ur gammal skäggstubb, fick försöka flera gånger innan jag fick ihop den igen, ingen förändring. Nytt försök, och ytterligare ett par. L kom hem för att äta lunch, undrade vad jag höll på med.

Och så plötsligt går den i gång! Om än med att den går på nollan och slår av på ettan. Den fungerar. "Du tror mig inte", sa jag till henne, "men det här var bland det roligaste på länge!"