Glädjen att fira något

Jag har aldrig varit den som firat framgångar på något spektakulärt sätt. Snarare glatts i det tysta.

Minns en gång när jag börjat läsa psykologi och resultaten på den första stora tentan kom upp på en anslagstavla. Kurskamraterna trängdes för att se var de hamnat. Jag smög mig fram på ett hörn och upptäckte att jag hade 35 av 40 möjliga poäng medan den som kom därnäst hamnat på 31. Jag försökte hålla minspelet neutralt och ta mig därifrån lika snabbt. Men glädjen fanns givetvis inombords och hängde kvar länge.

Annars är det ju så roligt att också få glädjas med andra. Som när vårt U 21-landslag i fotboll så överraskande tog EM-guld i går kväll. Att efteråt se den så ödmjuke Oscar Lewicki intervjuas och försöka hålla sig för att inte bli alltför rörd, då var det nära att jag själv fick en tår i ögat.

Hoppas det gänget fortsätter att hålla den fina attityd de haft genom turneringen. Och att de får nå nya framgångar utan att förvandlas till självgoda divor.