Cykeltur i rasande fart. Nytt körkort är målet.

Har ju tidigare berättat om min storebror K-E:s fruktlösa kamp att få tillbaka körkortet. Själv är jag inte där än.

Nu cyklar jag i rasande fart in till stan för att ta ett foto till det nya. Klockan är snart tre. Det är Doris som trissar upp farten. Hon skäller gällt och högt, ömsom av förtjusning, ömsom av stess och rädsla. M håller sig bakom på sin elcykel; hon har också ärende i stan, men ska stanna utanför Trafikverket för att passa Doris medan jag gör fotograferingen.

Det är nersläckt och öde på deras kontor. Men jag prövar att ringa på, och en kvinna kommer faktiskt ut från sitt kontor och öppnar när hon förstått mitt ärende. "Egentligen stänger vi två i dag, det är ju fredag". Men eftersom hon inte hunnit gå tar hon fotot. En lampa lyser grönt att det blev godkänt på första försöket. 

Snart är vi ute i solljuset igen. Doris är ömsom vild av glädje, ömsom bekymrad varför inte M följer oss tillbaka. Snart är vi alla fall hemma igen, en kort stund senare är även matte åter på plats. Om några veckor kommer det nya körkortet. Och just nu ska vi koka oss en välförtjänt kopp kaffe.