"Trängd mellan sköldarna"

Vår stuga ligger idylliskt intill ängsmark, med sjön som glittrar där bortom, och så i motsatt riktning en skog med lingonris och blandad skog.

Men så hände något i  höstas. Plötsligt var det mesta av skogen "skördad". Stigen jag trampat upp med hundarna var begravd under bråte och alla de sår som stora skogsmaskiner gör. Och nu när jag kom dit i dag hade byns enda bonde satt i gång att plöja upp ängen tvärs över vår gångstig ner till sjön.

Nu låter i alla fall det senare ingreppet värre än vad det är. Han ska så korn som snart han harvat, och då har vi som vanligt vår rättighet att använda vår stig tvärs över åkern. Dessutom är det ju bättre att bonden vill bruka marken än att sly och snårskog med tiden tar över.

Med den försvunna skogen är det förstås värre. Att den glesnat vänjer man sig kanske med. Värre är det med gångstigen. Den är nog bara att se som ett minne blott. För att inte tala om blåbärsriset. Någon gång i framtiden har väl ny skog växt upp, och röran på marken har läkt ut. Men då finns i vart fall inte jag kvar där...