Några timmar på en arbetsplats...

De som följt den här dagboksbloggen en tid, vet att jag varit mycket hemma de senaste åren. I våras var jag några veckor på en arbetsplats i en fabrik för plastprodukter. Ett arbete som jag dessförinnan aldrig varit i närheten av, annat än vid studiebesök eller introduktion av egna kandidater dför att arbeta där.

Nu fick jag prova på att ställa mig vid stationer med enklare montering eller paketering av  diverse detaljer till olika prylar, från mikrovågsugnar till skogsmaskiner. Allting ganska enkelt att utföra och rutinbetonat. Avsikten var att känna på en miljö där jag så småningom skulle vara delaktig i introduktionen av personer med psykiska funktionshinder, och sköta dokumentation omkring detta. Kanske också bistå med stödsamtal om det behövs.

Men detta projekt tycks ha en lång startsträcka. Lagom till att vintern tog herraväldet, hade jag hört av mig för att få återkomma några timmar varje dag - bara för att få ett avbrott i hemmatillvaron.

Och nu är jag i gång. Idag stod jag tillsammans med en annan man, medelålders och sedan lång tid arbetslös, och paketerade innebandybollar. Faktum är att vi surrade på och hade riktigt trevligt. Uppgiften lagom tankekrävande för att hinna prata om allt möjligt. Och när det blev kafferast var vi ett "gubbgäng" i varierande åldrar som analyserade gårdagens hockeymatch.

Behov värda all aktning även i ett alltmer hårdnande arbetsliv...