Min vän från Burma

Han kommer alltså från Burma, vilket han tror att han är ensam om i Skellefteå, och en dag råkar vi hamna på samma arbetsuppgift där vi sitter och packar plastdetaljer parvis i en låda: 27 par på "lången", två gånger sju på tvären, och så ett lager med ett par ovanpå.

När man sitter så här kan man tiga eller prata. Vi börjar prata. Det visar sig att han växte upp på en bondgård, och medan jag försöker föreställa mig hur en sådan kan se ut i Burma berättar jag i min tur om mitt hemställe och min gamle bror som bor kvar där.

Samtalet slutar med att vi skämtar om att han kanske skulle köpa gården när min bror inte finns mer. Nästa dag hamnar vi på ämnet bilar ute i fikarummet, ett inte alltför ovanligt ämne i ett sådant sammanhang. Hans fru som kommer från Indien - men de träffades här! -har ett fast arbete och har haft råd att köpa en ganska modern bil. Samtalet glider över på risker i trafiken, speciellt då vad som kan hända om man krockar med en älg.

Och från detta kommer vi in på vilka andra vilda djur som finns i Sverige, och jag märker att jag håller något som närmast kan liknas vid en lektion i biologi för min nyvunne vän. Han har lätt för att skratta och roas exempelvis mycket över historien om hur min bror var så förtretad över en bäver som fällde träd för att bygga sig ett bo i bäcken bakom ladugården. Men vips är det dags att gå in i packlokalen och fortsätta.

Den här dagen har vi olika arbetsuppgifter, och den som finns närmast intill är en ung kille med en massa ringar på fingrarna och diverse metallskrammel runt byxfixkor och huvudet. Vi har väl inte riktigt lika mycket att prata om. Men när jag tycker att arbetsuppgifterna känns alltför enformiga försökker jag trösta mig med att om jag inte hade haknat här så hade jag inte heller fått bli bekant med de här människorna.