Ögat blir sämre

                                                             16

Den nästa sista dagen i Sydafrika börjar inte bra, nästan hela synfältet är nu svart och den ljusa remsan upptill är suddig. Vi bestämmer att stanna på Ourdkloof i Paarl tills vi ska resa hem i morgon kväll. Använder dagen till att gå på stan, och att göra en tur runt det närmaste berget. M vill återse en vingård som hon och kamraterna besökte för tre år sedan. Men nu har den bytt regim, odlingen närmast uppfartsvägen är lagd i träda, det som återstår är att sätta sig i den trädgårdspark som är sig lik och prova viner, det går fortfarande bra. Därefter äter vi en sen lunch, men på en annan gård, Ridgeback. Blir vänligt bemötta och får framförallt en god sallad till förrätt.

På kvällen simmar jag i gårdens pool. Det har inte blivit mycket till motrion under de snart tre veckorna vi varit hemifrån och det är som att jag vill visa mig själv att krånglet i ögat inte ska hindra mig. Jag plaskar med alal fyra synsätten en lång stund. När jag ska betala uppehället bjuder mannen i huset in mig att prata en stund, han är intresserad av vart vi har varit, vill tipsa oss på hur mycket mer det finns att se i Sydafrika när vi kommer tillbaka nästa gång. Själv har han varit i Stockholm en gång i sitt arbete, jag säger på motsvarande sätt att även Sverige har mycket annat att erbjuda. "Vad ska ni göra i morgon innan flyget går", undrar han, och ger även där ett förslag, "åk ut till Yzerfontain", en plats vid havet där vi kan strosa omkring några timmar.