Hemstället
Min hemgård ligger på "Valbränna", även om fastigheten formellt hör till den lilla byn Nyholm, i utkanten av den större byn Barsele. (Det inofficiella
namnet Valbränna har jag f ö funderat runt i "Dialektlexikon" om du vill kolla!)
I Barsele, eller "Barschele" som en del brukat säga ibland, fanns en gång skola, två affärer, post- och järnvägsstation,
Folkets hus och en ishockeybana som kallades "Kanadarinken".
Nu är det bara postnumret kvar av de mera offentliga attributen. Och en liten industri som dragit in i det en gång så hemligstämplade "Berget", en militäranläggning
om kriget skulle nå Sverige. (Där jobbade f ö mina bröder, varav den äldste, Karl-Erik, i nästan hela sitt yrkesliv).
Nå,
riktigt dött är det inte. Några föreningar finns kvar -Filadelfia, intresseföreningen (om den nu heter så?), samt älgjaktslaget - och som har sett nödvändigheten av att samlas för att byn alls
ska överleva.
Men det här ska alltså handla om min uppväxtplats här på jorden!
Men det här ska alltså handla om min uppväxtplats här på jorden!
Gården är belägen
ca åtta mil västerut från Lycksele, två mil österut från Storuman.
Min föräldrar flyttade dit 1936, då var K-E två år. Pappa hade växt upp på södra sidan av Nyholmsberget, men här kan verkligen tala om att de startade med "två tomma händer"! De tvingades bryta odlingsmark och bygga allt från noll.
Som mest hade de fem, möjligen sex kor, en häst, några kalvar, hönor och kanske en gris. Tillsammans med ett par mindre skogsskiften var det här de skulle leva och bo återstoden av sina liv (pappa dog 1981, mamma 2001).
K-E bodde alltid hemma på gården (han dog i april 2016). Håkan, som var fyra år yngre, flyttade hemifrån på 60-talet.
Min föräldrar flyttade dit 1936, då var K-E två år. Pappa hade växt upp på södra sidan av Nyholmsberget, men här kan verkligen tala om att de startade med "två tomma händer"! De tvingades bryta odlingsmark och bygga allt från noll.
Som mest hade de fem, möjligen sex kor, en häst, några kalvar, hönor och kanske en gris. Tillsammans med ett par mindre skogsskiften var det här de skulle leva och bo återstoden av sina liv (pappa dog 1981, mamma 2001).
K-E bodde alltid hemma på gården (han dog i april 2016). Håkan, som var fyra år yngre, flyttade hemifrån på 60-talet.
Sedan jag började på gymnasiet i Lycksele 1966 blev även jag efterhand en mer
tillfällig besökare, på senare år sedan mamma dog kanske bara ett par-tre gånger om året. Mest då för att hjälpa K-E med den höslåtter på gammaldags vis som han kanske alltför länge
ville fortsätta med.
Då har jag ibland tagit fram kameran. Det här är en del av de bilder jag har tagit. Och beträffar K-E, som av förklarliga skäl blev det på senare år vanligaste fotoobjektet, finns en hel del mer som jag skrivit om. Både i "bloggen", och under "Tänkt och skrivet" och kanske även på fler ställen på denna hemsida.
(bildtexterna uppdaterade 6 oktober 2017)
Senaste kommentaren
Tror att det betyder att det är oväder eller dåligt före på södra sidan om älven Vi säger ofta oföre och Sörsia men sällan i samma ord Om det är riktigt hemskt väder säger jag Garveril Gertrud i bju
Vi kallade lämmarna för skag Bjurholmsbondska
X9ECP2NG8F www.yandex.ru
Hej
Underbart
Är skelleftebo men via sambos släkt i 35år blivit matad med norsjömål.Tycker det är otroligt viktigt att bevara våra dialekter.