Första steget ut i världen

Nej, det blev ett hopp i kalendern redan i går. Kanske mer realistiskt mål att "öppna en lucka" ungefär varannan dag?

Fick ett sms från J, mamma till vårt barnbarn Rune, i förmiddags. Han hade för första gången gått över golvet utan att ha någon att hålla i handen.

Då var jag på jobbet, plockade samman och satte ihop detaljer till en större detalj som så småningom - tror jag - ska hamna i en hydraulisk lyft på ett annat företag.

Det är där jag troligen kommer att avrunda mitt yrkesliv och något jag accepterat och inte känner mig alltför olycklig över. Även om jag kanske hade skrattat om någon hade kommit för en sex-sju år sedan och sagt att det skulle bli så.

Vad det ska bli av Rune går ju inte att sia om. Än så länge är livet bara fyllt av möjligheter och framsteg. Så vansinnigt långt från det jag läser om i min senaste recensionsbok. Men det tror jag vi sparar till en annan dag.

Rune får ha den här dagen i kalendern för sig själv. Tillsammans med en stolt farmor...