Våren på gång, tillbud i en vak

Flera månader sedan jag skrev något på hemsidan. Ändå tycks antalet besökare hålla i sig, kanske till och med ha ökat. 

Största orsaken till min frånvaro är att jag ägnat mig åt annat skrivande. Håller på med ett manus som jag hoppas ska kunna bli en bok, i så fall min tredje. De både första kom 2003 och 2005, om jag inte minns fel finns de omnämnda i en annan textfil. (Ska kolla det senare)

Hur som helst, livet går vdare i vår nya hemby. Vi blir efterhand bekanta med allt fler av våra grannar. Vintern är avklarad, för några dygn sedan "rev" sjön, det vill säga den blev isfri. Det var ungefär samtidigt när valborgselden tändes på stranden. 

Några veckor tidigare hände ett tillbud som kunde slutat värre. Den äldre av hundarna, Doris, hoppade under en promenad på den då befintliga isen ner i en närbelägen vak. Den hade uppstått där Bureälvens strömfåra passerar en udde benämnd Hajudden (till vänster på bilden). I vaken gled ett par svanar, Doris trodde tydligen hon skulle ta dem.

Men de flög givetvis sin väg. Doris låg kvar och kajkade, kom sig inte upp på isen igen, verkade inte heller förstå att hon i stället borde simma mot land. Fanns bara en sak att göra, kuta fram och själva kliva ner i vattnet för att lyfta upp henne.

Hann bli lite orolig jag inte skulle ta mig upp igen själv. Men isen höll vid kanten av vaken, och vi kunde genomblöta ta oss hem. En påminnelse om hur snabbt en idyllisk situation kan förändras till något helt annat. Lille Otis hade turligt nog stannat kvar ett stycke bort och visste nog inte vad han skulle tro.